Kvinnohälsa blir en arbetsmiljöfråga

Om kroppen, ansvaret och rätten att få fungera som en människa i sin egen vardag.

Att ha mens har länge varit något som förväntas hanteras i tystnad, man ska bita ihop, le och prestera, det är bara så det är och alltid varit. Men för många innebär mensen smärta, trötthet, hjärndimma, illamående mm, och är inget som försvinner bara för att arbetsdagen tar vid.

Vi ser att samtalet om kvinnohälsa har börjat förändras i Sverige, där mens och hormonella besvär allt oftare lyfts som en del av arbetsmiljöansvaret och ligger inte på individen själv att bära. Det beskrivs i bland annat en nyligen publicerad artikel i Chefstidningen, där mens och klimakteriet nu kopplas till chefens ansvar för arbetsmiljö.

För oss på Femme d’Ovia är detta ett viktigt skifte, inte för att det plötsligt har blivit sant utan för att det sägs högt.

Kroppen följer med till jobbet

Ens arbetsliv är till stor del format efter “den generella kroppen”, en kropp som alltid ska fungera likadant, en kropp som inte blöder, värker eller påverkas av hormonella skiftningar.

Kroppen stannar inte hemma utan den följer med till jobbet varje dag, och under menscykeln är det många kvinnor som upplever en varierad energinivå, koncentration och smärttålighet. Samtidigt som förväntan är att man ska prestera och vara “den generella kroppen” som inte blir påverkad och blunda för den verkliga erfarenheten.

När arbetsmiljöbegreppet vidgas

Arbetsmiljö handlar inte enbart om skyddshjälmar och skrivbordshöjd, det handlar också om de organisatoriska och de sociala faktorerna som påverkar hur vi mår och fungerar över tid.

När arbetsmiljöverket beskriver jämställdhet som en central del av arbetsmiljöarbetet och alla kroppar och förutsättningar behövs tas i beaktande så känner vi på Femme d’Ovia att vi är i rätt riktning.

Vi ser att den hormonella hälsan har fått ta plats genom ISO - standarden 45010 som lyfter menstruation och klimakteriet som delar att ta hänsyn till i arbetsmiljöarbetet och perspektivet har breddats internationellt. Denna standard är inte ett regulatoriskt krav, utan en möjlighet för organisationer att skapa mer inkluderande, produktiva och stödjande arbetsmiljöer för kvinnor världen över. Vi kan se företag som Falck som redan börjat implementera den nya standarden eftersom de ser människan bakom “As a team, we become stronger if we have a greater understanding of one another”.

Ansvar är inte särbehandling

När mens lyfts i arbetslivet så uppstår ibland en oro för orättvisa, men det är för att skapa förutsättningar för att alla ska kunna fungera på en arbetsplats. Precis som pauser, ergonomi och återhämtning är en självklar del av arbetsmiljön, handlar det om att skapa förutsättningar för att alla ska kunna fungera på en arbetsplats. 

Arbetsterapeuterna nämner i sin artikel Mens och klimakteriet - en arbetsmiljöfråga att det handlar om enklare justeringar; såsom luftigare arbetskläder, papperskorgar på toaletterna och mensskydd. Man ser även att antalet minskade sjukskrivningar hade minskat om arbetspassen hade anpassats till kvinnor som lider av extrem menssmärta.

Egenmakt börjar med att bli tagen på allvar

För oss på Femme d’Ovia är egenmakt kärnan i allt vi gör. Att få en röst för sin erfarenhet och upplevelse, att inte behöva dölja sina symtom eller bli förminskad, är att kunna ta hand om sin kropp på sina egna villkor. Egenvård är ett uttryck för att ta ansvar för sig själv, för sin hälsa och för sitt liv.

När arbetslivet börjar spegla detta skapar det utrymme att fler ska fungera bättre och kunna göra sin bästa prestation och inte trotsa sin kropp. Det bryter också förlegade myter som att mensvärk bara är något man ska “stå ut med”. 

Ett samtal vi måste fortsätta

Att mens nu börjar ses som en arbetsmiljöfråga är ett viktigt steg i rätt riktning, inte för att lösningarna kommer att vara enkla utan för att tystnaden bryts. Vi tror på ett arbetsliv där hela människan får plats, där kroppen respekteras och inte generaliseras.

Utvecklingen visar att frågor som tidigare setts som privata nu erkänns som avgörande för inte bara individens välbefinnande utan även organisationens hållbarhet.